När frustrationen var som högst igår fick jag plötsligt ett samtal av Johan, min äldsta storebror. Gick snabbt hem från cafét för att kunna prata och det var så himla välbehövligt just då, att bara prata lite med min fina bror och hans familj. Det var första gången jag pratade med dem sedan jag lämnade Sverige och det kunde inte ha passat bättre än just då. Att sitta där och prata med älskade lilla Thor framför kameran, älskade lilltjockisen. Lite över 5 månader har han nu hunnit bli, fasters prins! När jag kommer hem är han ca 8 månader, han kommer vara så stor då plutten. Det var iallafall väldigt skönt att bara prata och ventilera lite samt få lite ny motivation och inspiration. Brorsan har alltid en tendens att lyfta mig lite, smart som han är avslutar han med meningen "Fokusera och kämpa med plugget så att du klarar av kurserna nu men forsätt ha kul för det är verkligen det viktigaste!". På något vis var det behövligt att höra honom säga till mig att fortsätta att fokusera på studierna och göra mitt bästa. Min familjs ord har en tendens att etsa sig fast, och jag är nu fullt inställd på att fortsätta fokusera och göra mitt yttersta för att det ska gå bra ändå.