Gårdagens partaj i Hondae var lyckat, det var oktoberfest anordnat av ISN. Efter att taxichauffören först kört oss åt helt fel håll, vi hamnade på konkuk university istället för hongiik.. så kom vi iallafall fram.Träffade massor med folk vi kände på plats, dels de andra från SH vilket var kul. Julia fyllde år så då fick vi fira henne lite också. Tyvärr slutade kvällen på ett riktigt jävla mardrömsvis. Dels hade vi alla fått lite för mycket och när vi väl var hemma i området igen märker jag att min väska är borta. Min väska med ALLT.. mobilen, nyckeln till mitt rum, körkort, aliencard, bankkorten, student ID och alla kontanter. Allt var borta. Ni kan kanske förstå paniken, jag gick sönder inombords och blev fruktansvärt ledsen och framförallt frustrerad. Gick till polisstationen, men där fick vi ingen vidare hjälp då dem inte kan engelska. Hade ju ingen nyckel så hade ingen plats att sova på. En full Kavi försökte hjälpa mig så mycket som möjligt. Det slutar med att vi går till residenthall 2 där han bor och där det finns vakter hela natten. Väl där mötte vi även Thomas som också bor där och även han försökte hjälpa till! Där försökte vi få dem att hjälpa mig med extra nyckel vilket inte heller gick bra, utan dem tyckte att jag skulle sova på ett av träborden i cafeterian där. Tack! Som om livet inte redan sög nog. Vid det här laget var jag redo att ta första flyg hem till Sverige igen!! Det fanns ingen chans att jag fick sova i Kavi och companies rum heller.. "ANIYO, ANIYO + korsade armar" Slutade med att vi sket i vad dem sa och smet förbi ändå, hade ju ingenstans att ta vägen. Vid det här laget var klockan 04, eventuellt 05. Vid 06 vaknar jag av ficklampor i ansiktet och "Eton house, eton house" .. då fick jag äntligen komma in till mitt rum igen. Fortfarande riktigt ledsen då allt var borta men fick iallafall komma in till mig och datorn. Blev inte mycket sömn alls på grund av paniken.. känslan av att precis allt var borta och att vara på andra sidan jorden tog riktigt hårt. Det är ju som att hela ens liv låg i den där väskan. Efter några timmar fick jag iallafall kontakt med Kelly över fb och hon ville såklart göra allt hon kunde för att hjälpa mig att antingen få tillbaka min väska eller hjälpa mig köpa ny mobil osv. Lyckligtvis ringde hon min mobil, mitt koreanska nummer och TACK OCH LOV svarar en koreansk tjej och säger att hon har min mobil och att hon är vid wangsimni exit 11, vilket är på andra sidan wangsimni. Inget minne alls av att jag hade varit där men vi skyndade dit och tillslut hittar vi henne och lyckan när hon har hela min väska med precis ALLT kvar, alla kort, mobilen, nyckeln, kontanterna. ALLT. Blev så oerhört lättad.. det här händer bara i Korea, alltså att man får tillbaka allt såhär. I det här landet har dem så oerhört bra värderingar.. har aldrig varit i något land där ärlighet ligger alla så varmt om hjärtat! Så enormt tacksam.. däremot hade jag förnuft nog att spärra mitt bankkort inatt så det kan jag ändå inte använda nu men att allt är tillbaka känns underbart, och har ett till bankkort med mig så det löser sig. Chocken från inatt har ännu inte lagt sig, den där paniken och ångesten. Har känt mig mega låg och ledsen hela dagen även fast jag fick tillbaka allt. Kändes verkligen som världen gick under inatt, och jag är inte den som brukar tappa bort saker sådär vilket gjorde mig så ledsen menmen det hände tyvärr och nu hade jag ju faktiskt turen att faktiskt få tillbaka allt. Känner däremot fortfarande den där känslan jag fick när jag insåg att precis allt var borta. 

 

Försöker dämpa den här dagen-efter-ångesten med lite Lilo och Stitch för mig själv i sängen. Kommer hålla hårdare än någonsin i min väska framöver. Imorn är det en ny dag med nya möjligheter, då hoppas jag att jag känner mig lite gladare och mår lite bättre igen.